“Tankevärlden är mycket annorlunda. Man lever i tre världar. Den första är den närmaste omvärlden, den andra världen tillhör förfäderna, dem som dött före oss, men inte gjort det helt och hållet, inte slutgiltigt och definitivt. Den tredje är andarnas rike, överflödande av rikedom. Andarna lever samtidigt i allt som finns till, i varje varelse, varje ting, i allt och överallt.”
Ryszard Kapuscinski, “Ebenholtz”
“Truly, thoughts are things, and powerful things at that, when mixed with purpose, persistance, and a burning desire for their translation into riches or other material objects.”
Napoleon Hill, “How to think and Grow Rich”
Väntans frustrerade tillstånd öppnar för tankar och dagdrömmar - dock sällan originella sådana. Tankarna följer allmängiltiga mönster i kultur och samtid.
1. “väntan”. Datorålderns Stockholm är djupt präglat av industriålderns linjära tidsuppfattning där i stort sett varje ögonblick och varje handling tänks ha ett meningsbärande, framåtsyftande mål. Avbryts flödet grips man omedelbart av en existentiell kris: Var god dröj - varför lever jag?
2. “rutin”. Vardagsrutiner har en tveeggad effekt, de kan vara mördande tråkiga men också ge livet en behagligt tillbakalutad rytm - och ger även de stort utrymme åt tankeflykt.
3. “försvinnande”, det som sker när vi glömmer eller tappar bort saker
De små dagdrömmarna representerar en nödvändig inre frihet, samtidigt som de ger många tillfällen till självkännedom eftersom de ofta ställer oss inför vår egen motsägelsefullhet. Och, i de där mellanrummen trängs förstås också all vår inre oro och plågsamma tvångstankar - men också kreativiteten.
Billy Ehn och Orvar Löfgren, “När ingenting särskilt händer”
(Dagens Nyheter, 11 november 2007)
