”Att ge sig iväg är den modigaste och skönaste av handlingar. En egoistisk lycka kanske, men en lycka är det – för den som vet att sätta värde på friheten. Att vara ensam, behovslös, okänd, främling och dock hemma överallt och ge sig ut för att erövra världen…”
Isabelle Eberhardt, ”Vägen” (äv. kallat ”Anteckningar med blyerts”)
”Att vara nomad i livets stora öken där jag aldrig kommer att bli annat än en främling – det är den enda form av lycka, om än bitter, ödet någonsin kommer att skänka mig.”
Isabelle Eberhardt, i sin dagbok 1 januari 1900
“En människa kan tvingas med makt och våld att bli främling, men en människa kan också känna sig som främling, eller faktiskt vara en främling, alldeles av sig själv, kanske till och med av fri vilja.”
“Det kan också diskuteras vad främlingskap egentligen är. Ett exempel: naturen är viktig för mig, man kan säga att den är min andra själ, och när jag kom till Sverige ville jag genast lära mig namnen på fåglarna, växterna och träden, särskilt träden. Men när jag talar med svenskar vet de inte alltid vad träden och fåglarna heter, och vem är det då som är främlingen?”
Salim Barakat, författare, i Svenska Dagbladet 20 maj 2008
