“Men en dag, i en starkare tid än denna murkna nutid fylld av tvivel på sig själv, måste hon komma till oss, den stora kärlekens och föraktets frälsande människa, den skapande ande som alltid drivs bort från allt avsides och hinsides av sin överväldigande styrka och vars ensamhet missförstås av folk, som om den vore en flykt undan verkligheten –: medan den i själva verket innebär ett försjunkande, ett inträngande, ett fördjupande i verkligheten, så att hon en dag, när hon åter kommer upp i ljuset, för med sig frälsningen av denna verklighet: frälsningen från den förbannelse som vilar över verkligheten genom det hittillsvarande idealet. Denna framtidens människa, som ska frälsa oss inte bara från det hittillsvarande idealet utan också från det som med nödvändighet måste växa fram ur det, det stora äcklet, viljan till intet, nihilismen, denna middagstimmens och det stora avgörandets klockslag, som åter gör viljan fri, som ger tillbaka jorden dess mål och människan i hennes kropp, denne antikrist och antinihilist, denne Guds och intets besegrare – en dag måste hon komma.”
Friedrich Nietzsche, “Till moralens genealogi”‘
“The so-called exotic has never fascinated me, even though I came to spend more than a dozen years in a world that is exotic by definition. I did not write about hunting crocodiles or head-hunters, although I admit they are interesting subjects. I discovered instead a different reality, one that attracted me more than expeditions to the villages of witch doctors or wild animal reserves. A new Africa was being born — and this was not a figure of speech or a platitude from an editorial. The hour of its birth was sometimes dramatic and painful, sometimes enjoyable and jubilant; it was always different (from our point of view) from anything we had known, and it was exactly this difference that struck me as new, as the previously undescribed, as exotic.”
Ryszard Kapuscinski, “The Soccer War”
“Our sense of reality depends on the disclosure of the world as an object held in common but perceived from a multitude of perspectives. In testifying to how the world seems to him, an actor initiates a relationship with those he addresses. The commonness of the world is not merely revealed, then, but constituted… as each perspective brought to bear on the world comes to form part of the intersubjective reality we inhabit.”
Andrew Schaap
Grundantagandet är precis det som Forum för levande historia hävdar i sina broschyrer: fördomar och myter kan botas med kunskap. Får man kunskap inser man att de är falska och blir av med dem. (…)
(…) diskursen om fördomar är dubbel: den lär ut fördomar, den upprepar titt som tätt för oss att vi alla har dem - samt att vi inte bör ha dem.
I talet om fördomar är verkligheten påfallande endast genom sin totala frånvaro. Alla är naturligtvis lika värda - sedan att det kan skilja hundra tusen i lön mellan två människor, det betyder inget eftersom det är idévärlden som spelar någon roll.
Kajsa Ekis Ekman, DN Kultur 19 juli 2005
