“Döden är den dörr genom vilken alla måste gå.”
Sven Lindqvist, “Ökendykarna”
“For long years, we of the world gone wild have looked into the face of death and smiled. Through all our bitter tears we knew how beautiful it was to die for that which our soul called sufficient.”
W.E.B. Du Bois
”Tanken på döden är mig sedan länge nära. Vem vet? Kanske låter jag mig snart glida in i den, vällustigt och tveklöst. Med åren har jag lärt mig att inte vänta något annat av livet än den extas som glömskan skänker.”
Isabelle Eberhardt, i slutet av sitt liv
“Om jag någonsin började mörda människor så skulle det inte finnas några utav er kvar.”
Charles Manson
”Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng innan
Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.”
Goethe
“Behold here comes the dreamer. Let us slay him, and we shall see what becomes of his dream.”
The words written on a plaque in the hotel room in which Martin Luther King Jr. was killed.
“En människa dör alltid ensam, dödsögonblicket är hennes livs ensammaste stund. Fast under tiden dör också en annan människa, som också är ensam. Och lika ensam ytterligare någon. Och så faller det sig - för det mesta mot deras vilja - att var och en som i sin ensamhet genomlider sitt eget, unika döende samtidigt befinner sig i närheten av många andra som också ligger och dör.”
Ryszard Kapuscinski, “Ebenholtz”
“Tankevärlden är mycket annorlunda. Man lever i tre världar. Den första är den närmaste omvärlden, den andra världen tillhör förfäderna, dem som dött före oss, men inte gjort det helt och hållet, inte slutgiltigt och definitivt. Den tredje är andarnas rike, överflödande av rikedom. Andarna lever samtidigt i allt som finns till, i varje varelse, varje ting, i allt och överallt.”
Ryszard Kapuscinski, “Ebenholtz”
“En människa går inte bort ensam. Tillsammans med henne försvinner den värld som hon skapat runt omkring sig, som varit hennes förlängning, denna speciella, ensamma, unika mikrovärld som finns bara i kraft av denna människas förefintlighet på jorden. Tillsammans med hennes död dör alltså någonting annat, någonting mera.”
Ryszard Kapuscinski, Lapidarium
