“Jag såg att [han] var ett lidandets geni och att han inom sig själv, med stor framgång, lyckats skapa det som Nietzsche uttrycker i många citat: en gränslös och fasansfull kapacitet för smärta. Jag såg också att grunden till hans pessimism inte var förakt inför världen, utan självförakt; för hur skoningslös han än tillintetgjorde institutioner eller personer när han talade, så skonade han aldrig sig själv. För det var alltid mot sig själv han först och främst spände bågen, sig själv han först och främst hatade och föraktade.”
Herman Hesse, “Stäppvargen”
“Men en dag, i en starkare tid än denna murkna nutid fylld av tvivel på sig själv, måste hon komma till oss, den stora kärlekens och föraktets frälsande människa, den skapande ande som alltid drivs bort från allt avsides och hinsides av sin överväldigande styrka och vars ensamhet missförstås av folk, som om den vore en flykt undan verkligheten –: medan den i själva verket innebär ett försjunkande, ett inträngande, ett fördjupande i verkligheten, så att hon en dag, när hon åter kommer upp i ljuset, för med sig frälsningen av denna verklighet: frälsningen från den förbannelse som vilar över verkligheten genom det hittillsvarande idealet. Denna framtidens människa, som ska frälsa oss inte bara från det hittillsvarande idealet utan också från det som med nödvändighet måste växa fram ur det, det stora äcklet, viljan till intet, nihilismen, denna middagstimmens och det stora avgörandets klockslag, som åter gör viljan fri, som ger tillbaka jorden dess mål och människan i hennes kropp, denne antikrist och antinihilist, denne Guds och intets besegrare – en dag måste hon komma.”
Friedrich Nietzsche, “Till moralens genealogi”‘
”I alla tider har filosofer och konstnärer givit sin definition av skönhet och det är därför möjligt att rekonstruera de estetiska idéernas historia genom tiderna. Samma sak gäller inte fulhet. För det mesta har fulhet definierats som motsatsen till skönhet, men några längre avhandlingar har nästan aldrig ägnats åt den, bara parentetiska och marginella antydningar.”
Umberto Eco, “Om fulhet”
“Let us enrich ourselves with our mutual differences.”
Paul Valery, polymathic poet and philosopher (1871-1945)
