“…faktum är att jag arbetar oavbrutet, att jag arbetar med en vansinnig flit, arbetar ständigt, därtill tvingad inte bara av behovet att försörja mig utan därför att om jag inte arbetade, då skulle jag leva, och om jag levde vet jag inte vad det skulle tvinga mig till, och det är bättre för mig att inte veta det, fastän mina celler, mina inre organ sannolikt anar det, det är ju därför jag arbetar oavbrutet: så länge jag arbetar, lever jag, och om jag inte arbetade, vem vet om jag levde, alltså måste jag ta det på allvar, därför att mellan mitt fortbestånd och mitt arbete föreligger ett utomordentligt viktigt samband…”
Imre Kertész
Inga kommentarer
Kommentarsfunktionen är stängd.
