“I vårt tidevarv, då människor mer än någonsin tycks benägna att blanda samman vishet med kunskap, och kunskap med information, och försöker lösa livets problem i ingenjörskonstens termer, uppkommer det en ny sorts provinsialism, vilken kanske vore värd ett annat namn. Det är en tidens, inte rummets provinsialism; för denna är historien endast en krönika över mänskliga påfund som tjänat ut och kastats på sophögen; för denna är världen blott en levandes egendom, i vilken de döda inte har någon del. Faran med denna sorts provinsialism består i att vi alla, alla folken på jordklotet, blir provinsiella tillsammans; och de som inte nöjer sig med detta kan bara bli eremiter.”
T.S. Eliot, om Vergilius (1944)
Inga kommentarer
Kommentarsfunktionen är stängd.
